Har ni en barndomsvän? Jag hade två men nu har jag bara en. Han försvann ur mitt liv för ett bra tag sen men det är nu jag verkligen har förstått det. Han brukade vara den personen jag kunde ringa till när som helst och prata om allt från viktigt till bara skit. Han flyttade för att nå sitt mål och uppfylla sin önskar, jag var så glad för hans skull. I början pratade vi så fort han hade tid vilket han tillslut nästan aldrig hade. Och här står vi idag, gått från kompisar sen vaggan till främlingar. Jag är ledsen över hur det har blivit men det är inte lätt när en person slutar bry sig.. eller iallafall slutar höra av sig. Vi kunde sitta i timmar i telefonen, oftast prata vi men när någon hade det tufft så satt vi bara tysta och lät tiden flyga förbi. Många gånger har jag känt att jag verkligen behövt ett tyst samtal ifrån dig men man kommer bara till röstbrevlådan. Jag vet att mycket har hänt, det ofattbara hände och jag försökte finnas där men... jag vet inte riktigt hur det kunde bli så här mellan oss. Allt jag egentligen vill säga till dig är att jag saknar dig och jag längtar efter ett samtal.