Mr. Darcy, I love you

You have bewitched me, body and soul. 

Broken hearts

Jag har satt mig här med viljan om att skriva om kärlek. Jag tänker inte skriva om vad kärlek är, för dem som inte vet vad det är så blir det en överraskning för dem när de väl har hittat de. Alla har eller kommer någon gång i livet få sitt hjärta krossat och då menar jag till små små smulor. För att förklara det men en mening: det gör förbannat ont. När min vän fick sitt hjärtat krossat, inte så länge sedan, så minns jag hur ont det verkligen gör när man verkligen är så där jagkanintelevautandig-kär i en person som helt plötsligt bara går. Jag försökte såklart göra allt jag kunde göra för att trösta henne, men hur besegrar man ett krossat hjärta? Frustrerad blir jag när man ser hur ledsen hon är och hur hennes smärta även smärtar mig. Mitt i allt så säger hon att hennes smärta visar iallafall att hennes känslor var äkta. Det gör ont att vara ensam, det gör ont att bli ratad, det gör ont att vara avundsjuk. Många blandar ihop det med kärlek, att det är kärlek som gör ont men det är det inte, för i slutändan så är det kärlek som tar bort all smärta och får en att känna sig underbar igen.

Det handlar inte om hur många gånger du faller utan hur många gånger du tar dig upp.

Two tickets and a dream

2012 verkar bli ett bra år! Det börjar i april då jag och 10 sköna personer kommer spendera en helg i Malmö för att skåda SM finalerna i innebandy. Sedan så tar jag äntligen studenten, kan inte beskriva hur mycket jag längtar tills de. Sedan några korta arbetslösa dagar efter det så åker jag, Joel och förhoppningsvis Linnéa och John till Turkiet i 14 soliga dagar, och notera --> all inclusive! 
Ring mig om mitt år skulle kunna bli bättre. 

Tänk er att ligga vid poolen med en drink eller två, aaah vad jag längtar!

And I don't wanna live that way

Now and then I think of when we were together 

Like when you said you felt so happy you could die 

Told myself that you were right for me

But felt so lonely in your company

But that was love and it's an ache I still remember 

You can get addicted to a certain kind of sadness

Like resignation to the end, always the end

So when we found that we could not make sense

Well you said that we would still be friends

But I'll admit that I was glad that it was over

But you didn't have to cut me off

Make out like it never happened and that we were nothing

And I don't even need your love

But you treat me lika a stranger and that feels so rough

No you didn't have to stoop so low 

Have your friends collect your records and then change your number

I guess I don't need that though

Love

All theese dusty roads

Hm.. nu är 2012 här och på lördag blir jag ett år äldre, klokare? Maybe. 
19, vem vill fylla 19? Alla vill fylla 20 och sen är dem nöjd men jag vill inte blir äldre än 18, inte just nu i alla fall.
2011 var inte mitt bästa år direkt, börjar året med blodförgiftning (mår illa när jag tänker på hur sjuk jag var och hur illa det hade kunnat gått, knack knack God bless me) sedan lite annat skit efter det och nu slutet av december, tummen ploppar ur led. Jag var tydligen inte Guds barn år 2011. Vad har hänt mer? Inte så mycket att hurra för faktiskt, något som kommer hända dock är studentens lyckliga dar är nära!
Jag vill sluta skolan, jag vill ta studenten och allt roliga som snart kommer hända, MEN,
jag vill inte börja jobba, tanken gör mig spyfärdig, jag vill inte bli så kallad vuxen.. inte än.
Nåja, 2011 var inte mitt år men nu hoppas jag att Gud har straffat mig tillräckligt, puss på dig Gud eller om det bara är oturen som har hängt med mig. För långt inlägg nu om allt och ingenting, men vad gör det om 100 år.