And I don't wanna live that way

Now and then I think of when we were together 

Like when you said you felt so happy you could die 

Told myself that you were right for me

But felt so lonely in your company

But that was love and it's an ache I still remember 

You can get addicted to a certain kind of sadness

Like resignation to the end, always the end

So when we found that we could not make sense

Well you said that we would still be friends

But I'll admit that I was glad that it was over

But you didn't have to cut me off

Make out like it never happened and that we were nothing

And I don't even need your love

But you treat me lika a stranger and that feels so rough

No you didn't have to stoop so low 

Have your friends collect your records and then change your number

I guess I don't need that though

Love

All theese dusty roads

Hm.. nu är 2012 här och på lördag blir jag ett år äldre, klokare? Maybe. 
19, vem vill fylla 19? Alla vill fylla 20 och sen är dem nöjd men jag vill inte blir äldre än 18, inte just nu i alla fall.
2011 var inte mitt bästa år direkt, börjar året med blodförgiftning (mår illa när jag tänker på hur sjuk jag var och hur illa det hade kunnat gått, knack knack God bless me) sedan lite annat skit efter det och nu slutet av december, tummen ploppar ur led. Jag var tydligen inte Guds barn år 2011. Vad har hänt mer? Inte så mycket att hurra för faktiskt, något som kommer hända dock är studentens lyckliga dar är nära!
Jag vill sluta skolan, jag vill ta studenten och allt roliga som snart kommer hända, MEN,
jag vill inte börja jobba, tanken gör mig spyfärdig, jag vill inte bli så kallad vuxen.. inte än.
Nåja, 2011 var inte mitt år men nu hoppas jag att Gud har straffat mig tillräckligt, puss på dig Gud eller om det bara är oturen som har hängt med mig. För långt inlägg nu om allt och ingenting, men vad gör det om 100 år. 

Snart jul och du kan inte skynda kärleken

Update: i april åker jag och 10 sköna personer till Malmö i två nätter för att se SM finalerna i innebandy och utgång på det! På fredag blir det biomys med mina fina J, på lördag är det match sedan lagfest med herrarna.

Kolla på den här videon! Det går inte att inte gråta eller rysa. 

En oerhört fin video som hedrar alla som har förlorat kampen mot cancern, vunnit den

eller fortfarande kämpar. 

Varje gång jag ser på den här så tänker jag på dig, hur stark du är som kämpar varje dag! 

Jag försöker kämpa med dig varje dag, varje sekund. Jag älskar dig mer än vad ord kan beskrivas. 

Two bodies but just one heart

Jag är så sjukt kär så det nästan är löjligt.
Nyp mig i armen för jag tror nästan att det inte är sant,

jag har världens bästa pojkvän, min finaste prins.

Jag älskar dig tills hjärtat inte orkar mer,

seriöst - det är du och jag föralltid! 

Just a random feeling from nowhere

Lesson number one:

Sluta oroa dig över det du inte kan kontrollera.

Ta min hand och håll den hårt

Jag vill vara din så länge jag lever och andas in, j.